söndag 1 januari 2012

Uppdatering.

Okej. Så både jul- och nyårsafton har passerat utan ett enda inlägg från min sida. Jag har inte alls känt någon blogglust, trots att jag har skrivit flera stycken smarta inlägg i mitt huvud... som jag såklart tänkt att jag ska få ner i skrift även här, men när det väl gällde så var orden som bortblåsta. Jag skrev och raderade, skrev... och raderade på nytt. Och i och med att det kändes så himla tvunget, så sket jag i det totalt istället.

Men inte bara att lusten inte riktigt infunnit sig, jag vet inte heller hur privat man kan vara såhär på en öppen blogg. Nu är jag visserligen ganska anonym, men hur mycket av sitt innersta kan man egentligen blotta? Det är nämligen så att jag oftast håller saker och ting inom mig och det är därför det trots allt är så skönt att skriva av sig, det var ju därför jag startade den här bloggen.

En annan sak till varför jag inte haft någon ork, är att jag har varit sjukskriven under tre veckor. Sömnsvårigheter och ångest ledde till en ohållbar situation i kombination med arbete och jag beslutade för att träffa en läkare. Det gick väl kanske inte så som jag hade tänkt från början och av någon anledning pratade vi mycket om mitt jobb, för det var det som var på tapeten just då. Och läkaren uppfattade det som att jag helt enkelt inte trivdes på jobbet och jag kände mig förminskad till att bara vara lat. Försökte uttrycka detta vid ett senare tillfälle, men vet inte om det gick så bra.

Jag har så många ouppklarade grejer som hela tiden finns i bakgrunden. Jag liksom pressar ner och sopar under mattan och det är ju självklart att det inte fungerar i längden. Tanken var att jag skulle börja träffa en kurator, men i och med att det känns "okej" just nu, så pallar jag inte ta tag i det... förmodligen är jag tillbaka på ruta ett inom en snar framtid igen, men, det får jag ta då. Just nu har jag så mycket jag ser fram emot och vill helst inte låta något tynga ner mig. Det är ett nytt år, men nya möjligheter och en bra tid för en nystart. Det låter likadant samma år, jag vet, men det HÄR året ska bli det bästa hittills.

3 kommentarer:

  1. Gott nytt år!
    Klart detta ska bli det bästa någonsin! Jag tror på dig.

    Ledsen att läsa om hur du känner dig. Med tanke på dina senaste tre inlägg så känns det som att det finns en del som du inte känner dig nöjd med... Nu lägger jag mig i, vill inte att du ska sluta skriva för att jag kommenterar, säg bara till mig i så fall - så slutar jag på direkten.
    Du började med att skriva om hur du önskar du vore uppfostrad att ta mer plats och säga vad du tycker. För att sedan försvara det faktum att du är normal och tycker att det är ok. Och du skriver om hur du vill ta tag i saker men inte orkar, hur du väntar på allt bra som ska hända. Det känns som att du har en del föreställningar om hur du borde vara men inte är, vad du borde orka men inte gör och hur bra allt vore om det inte var som nu?

    Vi känner inte varandra, men jag skriver detta eftersom jag känner igen mig. Jag är ganska lik. Utifrån vad jag läser ( inte så mycket, jag vet, men ändock fragment av dina tankar)
    Några saker jag har lärt mig är:
    1. Bloggar får mig att känna mig dålig. Av flera anledningar, därför läser jag väldigt få - om några alls
    2. Jag gör vad jag vill och behöver inte prestera något för någon annans skull, för när allt kommer omkring så är det ingen som bryr sig (på ett bra sätt, klart de nära bryr sig, men andra....? Nej, för resten av världen är det faktiskt skit samma vad jag fyller mina dagar med)
    3. Jag har inte ansvar att bevisa för någon att jag är bra nog. De som vet, de vet.

    Detta gör att det känns bättre. För mig.

    Jag har även besökt en kurator. Till slut fick jag tummen ur. Det är superskumt. Men... Hon tog liksom bort lite grejer från mitt sinne som gnagde. Poff bara. Har inte varit så många gånger. Men det var skönt. Fick bara häva ur mig en massa. Det som kom. Så sitter man liksom inte med någon annan och öser ur sig. Då känner man sig dum som bara pratar om sitt... Så det är bra. På sitt sätt.

    Ledsen för babbelkommentar, vet inte om jag fick fram något vettigt. Deleta om du vill!

    //Helene

    SvaraRadera
  2. Helene, jag uppskattar verkligen dina kommentarer! Jag har alltid haft svårt för att tala om hur jag känner och mår och när folk kommer med råd så skakar jag bara av mig dem eller lyssnar lite halvt, jag vet inte om det beror på att man känner att folk bara säger vad de tror att man vill höra eller för att man vet att de inte förstår situationen riktigt. Så känns det alltid när jag har varit hos kuratorer i yngre dagar och jag tror att det fortfarande sitter i och därför räds jag för att söka hjälp... och jag är rädd för att mina "problem" ska verkar så banala, att det inte handlar om riktiga problem liksom.

    Har du någon egen blogg förresten? Jag har klickat på "dig" förut, men man kommer bara till "info-rutan", inte till någon blogg?

    SvaraRadera
  3. Jag förstår din rädsla... Men den bygger i så fall på att du träffat fel kuratorer. Jag tror tyvärr att det är svårt att hitta någon som msn trivs med. Det är så många saker som ska vara rätt. En kurator jag kom till, var bara där en endaste gång, var knappt äldre än mig. Hade gått ut sin utbildning nyligen och hade moderiktiga kläder. Detta kanske inte är dåliga saker, men det sa bara tvärstopp för mig. Och på frågan om jag tyckte det kändes bra och om jag ville komma tillbaka, vågade jag inte svara annat än ja. Såklart. Tokig fråga.

    Jag hatar när en person inte lyssnar. Alltså på riktigt lyssnar, utan bara som du skriver - svarar det som verkar passa. Då kan jag lika gärna strunta i att prata. Så har jag alltid varit, sedan jag var liten och blev arg på mina kompisar och inte orkade vara med dem. Idag har jag några få vänner som är noga utgallrade. De som jag vet lyssnar på riktigt. Men jag är också väldigt dålig på att berätta det innersta. Jag inbillar mig att jag blivit bättre, men är tveksam.

    Vad jag vill säga med detta är; det finns ändå några bra kuratorer. Hitta en! :) jag håller med - snicksnack suger. Och angående banala problem så är väl alla problem banala om mam vet lösningen.

    Jag har två bloggar just nu. Två nystartade. En om retorik och en om föräldraskap.... Tror du kommer till den ena om du klickar mitt namn igen. Vet inte om det är något som intresserar dig, men du är välkommen! :)
    Den andra är www.talekonst.wordpress.com

    //Heléne

    SvaraRadera