måndag 28 november 2011

En tanke om bröst.

I fredags var det E-types dag på Så mycket bättre. Jag hade inte så höga förhoppningar, men tyckte det skulle bli spännande att se hur de andra artisterna tolkade hans låtar. Måste erkänna att det var riktigt, riktigt bra. Wiehe var ju helt otrolig! Helt fantastisk. Samma med Laleh. Jag har verkligen älskat henne sedan hon släppte sin första skiva och hon blir bara starkare och starkare med åren.

Hur som helst. Man fick se en hel del klipp från E-types gamla musikvideos och jag kan erkänna att jag dansade frenetiskt till hans musik på diskoteken när jag var yngre. Och jag minns att jag då, som tolvåring eller sådär, reagerade kraftigt på Dees enorma tuttar. Jisses vad man tyckte att de var stora! Men nu... när man såg de där klippen... det är så tragiskt hur skadad man har blivit med åren, men allt jag såg var en kraftig push-up. Tyckte till och med att hennes bröst såg ganska små ut! Och det här är inte första gången det händer, utan det var exakt samma sak när jag såg ett galet gammalt avsnitt av Baywatch, i begynnelsens tid av Pamela Andersons kändisskap. Hennes bröst var skolan snackis liksom, herremingud vilken enorm hylla hon hade, tänkte man... tills man jämför då med nu. Förstå hur mycket man har blivit påverkad med åren! På endast tio-femton år så har det som var stort då, med dagens mått, endast blivit en piss i havet ungefär. Inget märkvärdigt alls. Det är ändå ganska skrämmande, hur blind man blir.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar